Rachmaninovs mor var pianolärarinna varför han tidigt lärde sig spela piano och så småningom blev en av sin tids och historiens största pianovirtuoser. Rachmaninov studerade musik vid bland annat konservatoriet i S:t Petersburg och i Moskva. Han var från början mest inriktad på en framtid som tonsättare, men efter att hans första symfoni (1895) fått förödande kritik, något som tog Rachmaninov mycket hårt, övergav han komponerandet för en tid och kom att satsa mer på sin pianistkarriär. Vid sekelskiftet började han turnera även i Västeruropa och något senare i USA och hans popularitet i västvärlden ökade stadigt.
Efter den ryska revolutionen 1917 emigrerade Rachmaninov till Schweiz, där han var bosatt till 1935. Sistnämnda år flyttade han till USA, där han levde till sin död 1943. Två månader före sin bortgång i hudcancer blev han amerikansk medborgare. Han återvände aldrig till sitt hemland, som dock alltid fanns närvarande i hans musik.
Rachmaninov anses vara den sista kompositören inom den romantiska musikepoken. I hans musik återfinns starka romantiska känslosvall, tydliga kontraster, tekniskt svåra passager och influenser från rysk musik. Hans pianomusik är ofta tekniskt mycket krävande, exempelvis pianokonsert nr. 3, vilket filmen Shine delvis kretsar kring. Rachmaninovfestivalen 2008 i Ryssland har fått stor uppmärksamhet på radiostationen Rysslands röst.
Rachmaninov var en tekniskt bländande pianist och med sitt uttrycksfulla och ofta personliga uttryck framförda han både egna och andras verk. Hans stora händer, som kunde nå ett intervall om tretton heltoner, är omtalade.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sergej_Rachmaninov
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar